Flemish painter (b. 1564, Bruxelles, d. 1638, Antwerp). Pieter Brueghel the Younger was the oldest son of the famous sixteenth-century Netherlandish painter Pieter Brueghel the Elder (known as "Peasant Brueghel") and Mayken Coecke van Aelst. His father died in 1569, when Pieter the younger was only five years old. Then, following the death of his mother in 1578, Pieter, along with his brother Jan Brueghel the Elder ("Velvet Brueghel") and sister Marie, went to live with their grandmother Mayken Verhulst (widow of Pieter Coecke van Aelst). She was an artist in her own right, and according to Carel van Mander, possibly the first teacher of the two sons. The family moved to Antwerp sometime after 1578 and Pieter possibly entered the studio of the landscape painter Gillis van Coninxloo (1544-1607). In the 1584/1585 registers of Guild of Saint Luke, "Peeter Brugel" is listed as an independent master. On November 5, 1588 he married Elisabeth Goddelet, and the couple had seven children. He painted landscapes, religious subjects and fantasy paintings. For this last category he often made use of fire and grotesque figures, leading to his nickname "Hell Brueghel". Apart from these paintings of his own invention, Pieter Brueghel the Younger also copied the works his father had created by using a technique called pouncing. His genre paintings of peasants lack Pieter the Elder's subtlety and humanism, and emphasize the picturesque.  Related Paintings of BRUEGHEL, Pieter the Younger :. | Proverbs (detail) fgjh | Proverbs fd | The Corn Harvest | The Hunters in the Snow | Winter Landscape with a Bird-trap |
Related Artists:
k. e. jansson
Karl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle. Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl. Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman. Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk. Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf. Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873. Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.
Cecelia Beaux
1824-1900 William Holbrook Beard Gallery Beard was born in Painesville, Ohio. He studied abroad, and in 1861 moved to New York City, where in 1862 he became a member of the National Academy of Design. He was a prolific worker and a man of much inventiveness and originality, though of modest artistic endowment. His humorous treatment of bears, cats, dogs, horses and monkeys, generally with some human occupation and expression, usually satirical, gave him a great vogue at one time, and his pictures were largely reproduced. His brother, James Henry Beard (1814-1893), was also a painter.
Edmund Morison Wimperis
1835-1900